Hej kompis!

Kan du fatta att det snart är juni? Det är verkligen den bästa tiden just nu, med ljusa nätter och allt det där ljuvliga framför oss med utomhussäsongen. Då man liksom är utomhus mer än man är inomhus.

Och på det ämnet - idag flyttade jag ut utemöblerna! Så nu är hammocken och odlingsbordet på plats och inväntar sena grillkvällar och att jag faktiskt ska ta tag i trädgården i år (har inte satt ett enda frö, jag vet inte vad som händer?!).

Jobbet då? Jadu, det är lite rörigt på alla fronter just nu, och det tänkte jag pratar lite mer om i dagens mail.

Just nu befinner jag mig i något jag bara kan beskriva som ett mellanrum

Det är inte kris. Det är inte kaos. Men det är liksom... rörigt. Det är inte svårt men det är långt ifrån smooth. Jag känner mig både sjukt vilsen och kristallklar på samma gång. Jag vet vad jag inte vill längre. Men jag vet inte exakt hur jag vill att det ska vara i stället.

Och jag tror att vi behöver prata mer om just det här.

» Lyssna på senaste avsnittet av Flying Solo där jag pratar om just det här luriga mellanrummet.​

Vi måste prata om mellanrummet

Det där röriga, ofärdiga. Den där tiden när man har släppt taget om det gamla men ännu inte klivit in i det nya fullt ut. När man utvecklas så mycket att man inte riktigt känner igen sig själv längre men inte heller har landat helt och hållet i den man håller på att bli.

Vi ser sällan den processen i realtid. Vi ser resultatet. Före- och efterbilderna. Men sällan det där geggiga mittemellan. Och det är ju där mycket av vår styrka byggs - i övningen, i det operfekta, i det vi inte kan prestera oss ur.

Det senaste poddavsnittet av Flying Solo är del av min övning. Mitt bidrag. En inblick i hur det faktiskt känns att vara mitt i det. När läkning pågår. När självbild förändras. När det inte går att tänka sig till rätt svar, utan bara att leva sig fram till det. Och försöka lita på processen.

Doing - then believing

Jag pratar också om något som verkligen landat i mig de senaste månaderna: att vi inte behöver tro på oss själva innan vi börjar göra. Vi kan börja ändå. Göra ändå. Öva ändå.

För jag var så inkörd på att jag måste kunna visualisera den där personen framför mig, den där framtida personen som hade koll på sin skit och var "framme". Men vi kommer ju aldrig fram. Vi blir ju aldrig "klara". Inte egentligen. Så vad väntar vi på?

Det är först när vi gör - när vi agerar annorlunda - som vi börjar tro att något annat är möjligt. När vi ger oss själva bevis.

Det gäller pengar, content, relationer, försäljning. Och ja - poddande också. För varje gång jag publicerar, även om det inte känns "klart", bygger jag bevis för mig själv att jag faktiskt kan. Och att good enough räcker.

För kolla:

Alltså. ❤️❤️❤️

🎧 Lyssna på poddavsnittet här!​

Jag pratar om prestationsmönster, min förändring det senaste halvåret, och varför good enough faktiskt är en superkraft.

Känner du igen dig i det jag pratar om? I det där mellanläget som är så svårt att förklara - men är så förbannat verkligt när man är i det?

Dela gärna med dig. Skicka ett DM på Instagram, svara på det här mailet eller dela poddavsnittet om det landade hos dig. Jag skulle också uppskatta att veta att jag inte är ensam. ❤️

Vi hörs snart igen.

Kram Linda

Sånt jag gillar och vill tipsa dig om!

📱Instagram har precis gjort en (ganska stor) förändring! Nu kan man nämligen posta större bilder i flödet! Läs mer här!​

🤯 Den här intervjun med Leila Hormozi var mind blowing för mig. När hon pratar om att man inte behöver känna att man är värd något för att få det. 10/10!

📖 Atomic Habits är boken med kapitlet om övningens kraft och fotograferna som tog mest bilder tog också de bästa. För att de övade.

🧲 Jag glömde min Popsocket på ett event i Stockholm och har precis köpt en ny för jag saknar den enormt. Varianten med MagSafe är livets lifehack! Den är bara att ploppa bort när jag vill sätta fast mobilen i bilen tex. LOVE it!